Dihydrokumarin CAS 119-84-6

Kumarin isolerades först 1820 från tonkabönor och kallades även Coumarou, ett franskt folkligt namn. Kumariner tillhör en familj av bensopyroner och är utbredda i naturen.

Kumariner kan hittas i frön, frukter, blommor, rötter, löv och stjälkar av växter. De är sekundära metaboliter av högre växter och även några mikroorganismer (bakterier och svampar) och svampar. Över 150 olika arter av olika familjer som innehåller kumariner har rapporterats. De inkluderar Rutaceae, Umbelliferae, Clusiaceae, Guttiferae, Caprifoliaceae, Oleaceae, Nyctaginaceae och Apiaceae. När det gäller den kemiska strukturen är kumarinföreningar laktoner som härrör från sammansmältningen av en bensenring och en -pyronring.

Kumarin används oftast som en doftingrediens, där den fungerar som en doft, som en doftförstärkare och som stabilisator. Kumarin används ofta i parfymer, handtvål, tvättmedel och lotioner i koncentrationer från {{0}}.01 till 2,4 %. Det används för att ge behagliga aromer till hushållsprodukter eller för att maskera obehagliga lukter. Den konservativa uppskattningen för systemisk exponering av människor genom användning av kosmetiska produkter är 0,13 mg kg−1 dag−1, utan hänsyn till eventuella korrigeringar som bör göras för absorption som är<100%.
Kumarin används som läkemedel för behandling av högproteinlymfödem och för förbättrad venös cirkulation, och har testats i kliniska prövningar som ett antineoplastiskt medel. Även om kumarins användning i livsmedel är tillåten via naturliga ämnen som kanel, är kumarin för närvarande inte tillåten för användning som en direkt livsmedelstillsats; det används dock som en tobakssmak. Kumarin används också inom galvaniseringsindustrin.

Kumarin används i kosmetikaindustrin som doft i parfymer, duschgeler, lotioner eller deodoranter. Ämnet kan tas upp relativt lätt genom huden och kan därmed leda till ökat kumarinupptag vid regelbunden användning, speciellt i leave-on produkter som parfymer. På grund av dess kontaktallergiska egenskaper är det lagligt reglerat i förordning (EG) nr 1223/2009.
Förekomst av kumarin i kosmetiska produkter måste anges i ingrediensförteckningen utöver angivande av parfym- eller aromblandningar eller av örtberedningar från {{0}},01 % i produkter som sitter kvar på huden eller från 0,001 % i produkter som tvättas av efter applicering.

Användningen av derivat av naturligt och syntetiskt ursprung har fått uppmärksamhet på grund av deras terapeutiska effekter mot mänskliga sjukdomar. Kumariner är en av de vanligaste organiska molekylerna och används inom medicin för sina farmakologiska och biologiska effekter, såsom antiinflammatoriska, antikoagulerande, antihypertensiva, antikonvulsiva, antioxidanter, antimikrobiella och neuroprotektiva, bland annat. Dessutom kan kumarinderivat modulera signalvägar som påverkar flera cellprocesser. Målet att ge en narrativ översikt över användningen av kumarinhärledda föreningar som potentiella terapeutiska medel, eftersom det har visat sig att substituenter på den grundläggande kärnan av kumarin har terapeutiska effekter mot flera mänskliga sjukdomar och typer av cancer, inklusive bröst, lungor, kolorektal-, lever- och njurcancer.

I publicerade studier har molekylär dockning representerat ett kraftfullt verktyg för att utvärdera och förklara hur dessa föreningar selektivt binder till proteiner involverade i olika cellulära processer, vilket leder till specifika interaktioner med en gynnsam inverkan på människors hälsa. Vi inkluderade också studier som utvärderade molekylära interaktioner för att identifiera potentiella biologiska mål med gynnsamma effekter mot mänskliga sjukdomar.